Sponge

Tårarna bränner bakom ögonen varje gång jag möter en barnvagn med ett litet litet barn i..... Ibland kan jag inte hålla dem inne och när jag passerat föräldern och deras bebis så rinner de brännheta tårarna ner för min kind.... Den här sommaren skulle varit en helt annan, jag tror jag har svårt att förlika mig med och acceptera att den inte blev som den skulle... Hela våren har gått förhållandevis ok, men det är ju så ekorrhjulet snurrat och jag har inte haft tid eller ork till att känna... Men nu, nu när det är en vecka till semester då känns det än mer... Den här semestern skulle sett så annorlunda ut, men nu nej har den återigen planerats efter våra behov och önskemål, vi är bara två vi skulle vart tre, ett helt annat liv skulle vi idag leva.... Det finns ingen mening m detta! Jag har tappat den lilla lilla tron jag en gång hade...:(

 

over and out! 

Livet är så förbannat jävla sjukt, jag fattar inte hur mycket vi ska behöva utstå och klara av, jag blir så ledsen o arg... Sen i slutet av april har jag mått så dåligt igen, troligen pga sköldkörteln i kombination m sorgen som alltid finns med....  Botten en botten som är svårt att förklara för den som inte har Hypotyreos och Hashimotos är här igen, mina Tpo antikroppar är skyhöga högre än mätbart referensvärde, och det är inget som görs ngt åt.... 😡 Då de andra värdena är inom referens, men jag har ju så mycket symtom varför lyssnar de inte på mig och hur jag faktiskt mår.... Jag vill bara få må bra, i kropp och knopp (själen och hjärtat kommer för alltid vara trasigt men det får jag leva med) det kan väl inte vara för mkt begärt?! I torsdags gjordes ultraljud av sköldkörteln då jag i perioder haft svårt att andas då den svullnat, domen blev ännu en käftsmäll, de hittade en cysta, läkaren kunde inte svara på vad det var för typ av cysta finns tydligen tre olika sorter man kan ha, han var inte direkt orolig för att det var cancer men jag fick gå därifrån ovetandes, du får komma tillbaka om fyra till sex månader så får vi se vad som hänt då... Va!? Vi kan ju inte behöva leva i ovisshet i fyra till sex månader, märkligt system....  Vet ni jag är inte ens ledsen eller orolig utan helt känslokall och avtrubbad, mår mest dåligt för Pussen som köpt grisen i säcken (jag),  fan oxå han är värd så mycket mycket mer än den ständiga skit och jag borde väl ändå vara värd att få må bra!?

 

Over and Out!