Sponge

Livet är så förbannat jävla sjukt, jag fattar inte hur mycket vi ska behöva utstå och klara av, jag blir så ledsen o arg... Sen i slutet av april har jag mått så dåligt igen, troligen pga sköldkörteln i kombination m sorgen som alltid finns med....  Botten en botten som är svårt att förklara för den som inte har Hypotyreos och Hashimotos är här igen, mina Tpo antikroppar är skyhöga högre än mätbart referensvärde, och det är inget som görs ngt åt.... 😡 Då de andra värdena är inom referens, men jag har ju så mycket symtom varför lyssnar de inte på mig och hur jag faktiskt mår.... Jag vill bara få må bra, i kropp och knopp (själen och hjärtat kommer för alltid vara trasigt men det får jag leva med) det kan väl inte vara för mkt begärt?! I torsdags gjordes ultraljud av sköldkörteln då jag i perioder haft svårt att andas då den svullnat, domen blev ännu en käftsmäll, de hittade en cysta, läkaren kunde inte svara på vad det var för typ av cysta finns tydligen tre olika sorter man kan ha, han var inte direkt orolig för att det var cancer men jag fick gå därifrån ovetandes, du får komma tillbaka om fyra till sex månader så får vi se vad som hänt då... Va!? Vi kan ju inte behöva leva i ovisshet i fyra till sex månader, märkligt system....  Vet ni jag är inte ens ledsen eller orolig utan helt känslokall och avtrubbad, mår mest dåligt för Pussen som köpt grisen i säcken (jag),  fan oxå han är värd så mycket mycket mer än den ständiga skit och jag borde väl ändå vara värd att få må bra!?

 

Over and Out!