Sponge

1 vecka och 1 dag har passerat sen hystroskopi gjordes, den dagen då för 1 vecka och 1 dag sedan blev luften lite mer lätt andad, men allt jag fick var 1 vecka och 1 dag, ikväll gråter jag mig till sömns återigen. Jag får inte hålla mig över vattenytan ens för en liten stund, jag ska tryckas ner på en gång... På riktigt vad har jag gjort för att förtjäna detta? 

 

Over and Out

Imon är det äntligen dags för hysterskopin, bara två månader senare än planerat...😡 Men men inget att göra, bara att hoppas på att inget ouförutsett kommer att hända tilla dess, som gör att operatioen återigen blir uppskjuten ✊ Så imon kl 7.15 gott folk kan ni väl hålla en tumme och skicka lite extra önskan och hopp om att operationen går som jag sååååå önskar, vilket skulle innebära att det finns en mellanvägg i livmodern att ta bort, att allt ser ut som det ska i övrigt, äggstockar, äggledare, att livmoderslemhinnan ser ut som den ska för den har nämligen varit så tunn jämt 😬 Sen också en sak som jag undrat så över, hur det är med livmodertapp en eller två, fungerar båda, hittar de båda? Nu tycker jag banne mig att vi förtjänar lite medvind! 

 

Usch det är så mycket som snurrar... Tänk om de säger att det är ett rent underverk att jag ens blev gravid med Krigarn och att våra chanser att bli gravida igen är minimala... 😔

 

 

Over and Out

Det är kaos i mitt huvud, så mycket tankar och känslor som bara snurrar och snurrar 😳 Vet inte vad jag ska göra av dem och hur jag ska hantera de... Jag är arg, bitter och en massa andra otrevliga saker, nya känslor för mig, och väldigt väldigt jobbiga 😡  Jag hoppas detta är en fas som blir kortvarig för det är jobbigt för mig själv att umgås med mig sjäv... 😪

 

 

Over and Out

 

 

 

 

Det som jag går igenom nu och som jag gjort sedan den 23/12 eller ja egentligen sedan den 26/10 är det värsta och smärtsammaste en människa kan vara med om. Och ja jag vet att det inte finns något värre för att jag har förlorat min adoptiv mamma i cancer, haft en pappa som haft hjärtproblem och fått operera hjärtat, förlorat både mina mor-far föräldrar och haft en mamma som kämpat mot och vunnit över bröstcancer.  Jag är en av de starkaste personerna jag vet! Jag är en överlevare även om jag ibland tvivlat! Men bara för att jag inte ligger hemma i ett mörkt rum med täcket långt uppdraget över huvudet och fortfarande är sjukriven betyder inte att jag mår bra, är den gamla versionen av Sandra. Man kan fan inte förvänta sig att jag ska göra och vara precis som vanligt eller rättare sagt som innan, och det gör mig så ont och ledsen när det finns folk som sätter sig själv i första rummet och inte kan visa eller ha förståelse för min sorg, jag mår illa av dessa fruktansvärt egocentriska människor! Jag försöker leva med allt vad det innebär, jobba,plugga, träna och umgås med familj o vänner det är som sagt tufft nog! Önskar jag kunde säga dessa människor några sanningens ord eller trycka ctrl delete på dem, men det  går inte för kraften och energin min räcker bara till att fungera i vardagen....

 

over and Out!

Jag tittar på bilderna av dig mitt hjärta, och blir varm i hela mitt hjärta för att vi gjorde en så fantastiskt fin son 💕 Jag minns tiden då det var du o jag som ett, mina hjärna försöker förträngda det allra allra värsta, är nog mest för annars kan jag inte andas inte leva.... Jag skulle ge vad som helst för att få hålla dig igen, känna din doft, din hud mot min o ditt lilla hjärta slå, varför kunde inte ditt hjärta få fortsätta slå? 

 

Over and out