Nedräkning
Nedräkningen har börjat, idag går vi in i vecka 22, två veckor, 14 dagar tills vår skatt räkans och kommer få hjälp.
Idag är det också en månad sedan vi fick konstaterat att allt fostervatten var borta, den längsta och värsta månaden i mitt liv :( Men tänk våran kringare som kämpat mot alla odds i en månad, du är så stark, hoppas så att du vill fortsätta kämpa för att att klara detta och göra mitt o Pussen liv helt, vi har längtat efter dig något obeskrivligt lilla hjärtat !
Over and Out!
Måndag.
Besöket i fredag gick ok, fanns en pöl vatten på ca 12 mm och en pöl som var något mindre... vi fick iaf vet att bebis växer som hen ska och för första gången fick vi ana hens fötter <3
Helgen som gått har bjudit på skola i lördags,väldigt skönt att få göra något annat och bara vara Sandra i en omgivningen där ingen vet något, läckte i princip ingenting och hade inte ont alls :) Söndagen däremot var hemsk, ont hela dagen o mycket läckage, bröt ut i tårar på vägen hem från Maxi, fan det är helt sjukt jag kan inte ens gå o handla utan läcka massor o få ont, mycket psykiskt påfrestade, jag är ju en en
rätt aktiv person i vanliga fall, aktivt jobb, cykling till o från jobbet, träning ett par gånger i veckan och ja en tjej som faktiskt är rätt stark och orkar mycket, nu kan jag inte ens gå i snigelfart i affären o lyfta ett paket ägg....
Jag hittade en blogg, en blogg som på så många sätt stämmer överens med,vad vi gått igenom de senaste åren, är skönt att läsa om andra som varit i liknande situationer som det gått bra för, hoppet jag hoppet att det ska gå bra för oss oxå det blir starkare då :)
http://barnlangtan.bloggo.nu
Over and Out!
....
Imorgon är det återigen dags för besök på sjukhuset, ingen bra känsla alls inför imon, läckage och mindre fosterrörelser i veckan....
Men vi håller tummarna för att bebis hjärta slår fortfarande och att bebis växer som den ska ✊
Tankarna i veckan har varit mycket tunga o jobbiga, ovissheten av vad som komma skall gör mig snart tokig...
Over and Out
Något är fel...
Varenda liten del i min kropp säger att något är fel, det är den där inuitionen, den som förra veckan sa att det var liiiite lite bättre...
Det har varit en alldeles för aktiv helg, egentligen inte men märkte igår att kroppen inte orkar....Fredag: Matlagning, mys med vänner, Lördag: en sväng på stan, baka till Melkers dop, åka till Småland, och sedan veckohandling, Matlagning o filmkväll på söndagen... Ja inte alls en speciellt ansträngande helg i vanliga fall. Men på tok för mycket för tillståndet som jag befinner mig i just nu.
I fredags började jag läcka igen och jag har läckthela helgen...Jag blir så himlans ledsen, hoppades vi för mycket på att kanske kanske vänder det, varför varför :(
Over and Out
Läkarbesök
Nu har vår bebis kämpat i tre veckor, och vi har gått in i vecka 20. Idag fick vi träffa en ny läkare. Undersökningen var rätt kort och gick snabbt, ett litet hopp infann sig under besöket :) Läkaren hittade ett par pölar med fostervatten, lycka. Bebis höll på o röra sig en massa oxå precis som som den gjort vid varje tillfälle, vår älskade fina krigare, en riktig kämpe <3
Over and Out!
Svacka.
Idag rinner tåranrna ner för mina kinder igen, jag har under dagen i dag läckt igen... Jag som hade hoppats så på att det börjat läka, nästan en hel vecka utan något större läckage, varför varför??
Over and Out.
Läkarbesök
Nu har vår bebis kämpat i tre veckor, och vi har gått in i vecka 20. Idag fick vi träffa en ny läkare. Undersökningen var rätt kort och gick snabbt, ett litet hopp infann sig under besöket :) Läkaren hittade ett par pölar med fostervatten, lycka. Bebis höll på o röra sig en massa oxå precis som som den gjort vid varje tillfälle, vår älskade fina krigare, en riktig kämpe <3
Over and Out!
Ett scenario över vad som komma skall..
Vi har valt att kämpa med vår krigande bebis i magen även om läkarna underförstått tyckte att vi skulle ta bort vårt mirakel, hjärtat slår ju så fint o allt man kan se ser bra ut. Hoppet är otroligt stark men ibland är det svårt att skilja på om det är hopp eller faktiskt en verklig känsla att det kommer bli bra...
Tills man återigen landar och läser någon annans fruktansvärda historia...
http://www.geocities.ws/melvinthornlund/melvin.html
....kommer detta att bli vår bebis korta liv och öde, ingen som vet, men gör så ont i mig för de stackars föräldrarna som behöver gå igenom en sån fruktansvärd förlust i sitt liv... Jag inbillar mig att jag kan förbereda mig på det värsta...
Over and Out...
2014-10-26, Den värsta dagen i mitt liv...
Idag är det tre veckor sedan jag började läcka fostervatten, det är utan tvekan de värsta veckorna i mitt liv...
Onsdagen den 22/10-14 var vi på rutin ultraljud, allt såg bra ut men sköterskan hade lite svårt att se så vi blev ombokade för ett nytt ultraljud den 7/11-14 lyckan var totalt, äntligen äntligen, i två år har vi längtat och nu äntligen var det vår tur, vi kunde berätta för världen att vi den 6/4-15 skulle bli föräldrar till ett litet mirakel..., All oro o ångest o ovisshet kring om vi ens kunde bli gravid var borta...
Fyra dagar lycka var allt vi fick, sen kom beskedet, en söndag eftermiddag på förlossningen, bebisen har inget fostervatten kvar... Det som jag trott var lite kiss läckage eller vattninga flytningar under de senaste dagarna hade i själva verket varit fostervatten... Världen rasade, allt snurrade, läkarna sa att utsikterna inte var goda.... nyp mig detta händer inte oss vi har kämpat tillräckligt, förbannade jävla skit det gör så fruktansvärt ont i hela mig...:(
Förhoppninsvis på återseende gott folk!
Over and Out!
