Tom

Även om smärtan blir bättre för var dag som går så känner jag mig så fruktansvärt tom, som att jag bara är en vålnad, en kropp som lever och fungerar bara på rutin.... Hur länge ska det vara så? Kommer det kanske alltid och vara så?
 
Det finns en bit kvar av moderkakan i min livmoder, fan det är ett jävla skit, den ligger där och oroar, den komger troligen inte komma ut av sig själv då jag har blodkärl som förser den med näring... Men jag hoppas precis som med min älskade Krigare att det ska gå var och den komger ut, men innerst inne vet jag att hoppet ljuger så antingen kommer jag bli dålig eller så blir det operation i slutet av januari,...
 
Over and Out!

Ordet är ditt

Ordet är ditt:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Din blogg:

Lämna ett avtryck här:

Trackback
RSS 2.0