Sponge

Tror att sorgen och smärtan är påväg in i ett annat skeende... Helt plötsligt hugger det till i hjärtat, som om nån tar tar en kniv, hugger och vrider om, ja jag inbillar mig att det är så det känns att bli knivhuggen fast jag upplever smärtan psykiskt och inte fysiskt... Jag kommer på mig själv göra vardagliga saker och inte tänka på Krigarn just i den lilla lilla studen, men när jag kommer på mig själv så får jag så dåligt samvete och bara nu när jag skriver om det så får jag en klump i halsen, vad är jag för en mamma som inte tänker på mitt barn.... Innan så fanns han där jämt hela hela tiden i mina tankar....En del av mig vill föralltid vara där jag är nu i sorgen, bara för att minnena nu är så färska och levande, min älskade ängel om du bara visste vad du berikat mitt hjärta med obeskrivlig kärlek bara för dig, jag saknar dig så....

 

 

Over and Out