Skenet bedrar
För var dag som går blir tårarna som rinner ner för mina kinder färre.... Men jag känner mig som en robot, min kropp gör saker på rutin, så utanpå upplevs jag nog ganska mycket som vanligt, men inuti inuti är sorgen, smärtan och tomheten övermäktig, det gör så fruktansvärt ont....
Våran fina älskade perfeka son, varför fick du inte stanna hos oss? Jag och din pappa har längtat efter dig så länge och vi var så redo för att få dela vårt liv med dig, vem fan är det som bestämmer folks öden, fy fan!
Over and Out! M
Ordet är ditt
Trackback
