Förlossningsberättelse Del 3
Eftersom jag och Krigarn skött oss exemplariskt innan allt detta drog igång hade vi blivit inbokade på flera undersökningar under tisdag förmiddag den 23/12, detta för att vi om allt fortfarande såg ok ut skulle få permission över Jul. Så klockan 9,30 var första undersökningen uppe på ultraljud, usch det var hemskt minns jag dels får vi ju sitta där med en massa andra lyckliga föräldrar och deras magar dels så kommer ju jag rullands in i väntrummet i rullstol iklädd mitt tjusiga sjukhusband och halvt om halvt sjukhusklädd, ja ni förstår ju hur folk tittad, som en apa på zoo kände jag mig... Först ut var tillväxt ultraljud och mätning av fostervatten, läget med fostervattnet var ju oförändrat, fanns bara lite, Krigarn hade växt på sig fint sen sist både på lårbenet, huvudet och magen som de mäter, vikten hade även den ökat, men det var som vanligt svårt att ge några exakta mått pga av fostervatten bristen. Dock sa ba rnmorskan sa att bröstkorgen såg liten ut, i vanliga fall skulle bröstkorgen rymma tre hjärtan, men Krigarns rymde troligen bara ett. Efter det ultraljudet hamnade vi återigen i det fruktansvärda väntrummet, klockan började närma sig 10,30, nu var värkarna (jag förstår ju fortfarande inte att det är riktiga värkar) tillbaka var svårt att sitta i stolen och det gjorde ont i vänster sida på magen och i ryggen.... Vi får vänta nästan en timme på att komma in på blodflödes ultraljud. Väl inne går det bra, vi får pausa lite i bland för jag få ont, men allt ser bra ut.
Väl nere på förlossningen igen väntar vi på att läkaren (annan läkare än på måndagen) ska komma och ge oss en sammanfattning av vad som framkommit av undersökningarna. Men det kommer ingen läkare istället kommer barnmorskan, hon meddelar att läget är oförändrat och att vi får gå tillbaka till patienthotellet... Det känns inte alls rätt läkaren igår hade ju en helt annan plan, vi ber att få prata med läkaren, barnmorskan försvinner iväg. Efter en stund kommer hon tillbaka, och säger alltså jag kan förmedla vad läkaren säger ordagrant, ok tänker vi och hon upprepar samma sak som innan. Sedan frågar jag efler den sista antibiotika dosen som jag skulle få vid 12, men den är inge längre aktuell pga att mitt CRP inte är så högt. Sedan säger hon att om läget förändras eller om du får annan smärta får ni självklart komma hit igen. Allt känns så märkligt, jag har ju ont och nu gällde plötsigt inte de beslut som läkaren under måndagen fattade. Vi begav oss tillbaka till patienthotellet strax efter 12.
Det serveras nu lunch i matsalen så jag sätter mig för att äta, svårt för värkarna kommer och jag får sitta på höger skinka och luta mig lite åt höger med koppen för det värker på bra på vänster sida. Skulle tro att jag är tillbaka på rummet runt strax inna 13. Väl tillbaka på rummet, ringer telefonen, det är Ultraljuds avdelningen som ringer, de vill att vi ska komma in på en gång för undersökning. Jag som trott att alla undsättningar gjorts under FM, Oskar hämtar rullstolen och jag fasar för och sitta i den pga värken i vänstersida mage och rygg. Tillbaka i väntrummet med alla lyckliga blivande föräldrar, jippi och nu med ännu mer smärta.... Vi får komma in runt 13,30, det är dags för vaginalt ultraljud och check av livmodertappen, det gjorde så ont o sitta ner i gynstolen, och att ha benen uppe i "gynposition" ska vi inte tala om.... Jag ska erkänna att jag nu märker att jag har minnesluckor av som hände under den undersökningen. Minns att läkaren tittade med ultraljud utanpå magen och såg precis som läkaren igår det där oidentifierbara, hon trodde möjligtvis att det kunde vara en till livmodertapp. Hon gick in med vaginaltulraljud för att få en bättre bild, men hon blev mest mer förvirrad, hon spekulerade en del i vad det kunde vara men jag minns inte vad hon sa. Kommer ihåg att hon frågade om hon fick gå in med handen och känna vilket hon fick och gjorde, dock kom hon inte åt då Krigarn låg åt det hållet och den andra livmodertappen troligen låg högt upp om det fanns en till. Minns att hon innan vi gick därifrån sa att vi får kolla mer på fredag och se om det ser annorlunda ut då.
Väl tillbaka på Patienthotellet vid 14 gör d ont mest hela tiden, försöker andas och ta det lugnt men det hjälper inte, försöker prova olika positioner för att lindra smärtan men hittar igen.... Pussen säger här att vi kanske skulle ta och ringa förlossningen, mitt svar blir nej, smärtan är ju den samma bara lite oftare...Runt 14,30 bestämmer jag mig för att duscha oyes äntligen ngt som gör smärtan uthärdlig, ibland får jag pausa och andas, står i duschen i 1,5 timme... Efter duschen är smärtan hemsk, den samma men nu ofta ofta, vet att Pussen sagt i efterhand att smärtan kom varannan minut. Pussen säger nää nu ringer jag, och han ringer förlossningen, förklarar läget och sköterskan hör mitt skrik mitt i en värk och frågar om det var från mig, hon säger ok, kom ni nu på en gång. Pussen går ner och hämtar rullstol, jag är nästan gråtfärdig nu, jag kan inte sitta för det värker ngt fruktansvärt, häver upp mig på högerkanten på rullstolen för att klara av resan bort till förlossningen....
Over and Out!
Ordet är ditt
Trackback
