Sponge

Minnet av den sista stunden med vår son har idag spelats upp i mitt huvud, stunden precis innan vi lämnade sjukhuset i Lund och jag ville säga ord av betydelse till min skatt... Att stå vid hans lilla sjukhusvagn och försöka lugna mig själv men även vägleda honom på något konstigt sätt, att lämna honom där,  att åka hem utan min bebis, det är en sån ofattbar känsla.... Fel fel fel, jävla Livs öde! 

 

Over and Out