Sponge

Idag har det varit en tung eftermiddag, jag försöker vara positiv i mitt tänk för att jag är övertygad om att det hjälper både bebis och oss... Men idag kom verkligheten ikapp, många tunga tårar har rullat ner för mina kinder...

 

Inte för att något speciellt har hänt,  men ibland rinner bägarn över, var på tillväxt ultraljud idag, och bebis ligger inte helt i fas med vad hen ska storleksmässigt och det är jobbigt för att bebis har alltid innan växt som den ska det är största som varit positivt i allt detta, så även om det " bara " är mellan ett par dagr till två veckor på vissa mått så känns det bara så jävla jobbigt kan vi inte få ha ngt positivt i all sorg o kämpande?

 

Varken igår eller idag kunde de se magsäcken heller vilket inte heller är bra för då får bebis inte i sig ngt fostervatten alls, jag vet att de under tidigare kunnat se att magsäcken varit fylld, så varför är den inte det nu? Jag har läkt mer under de senaste dagrna men jag har hoppats på att det är för att bebis blivit större och producerat o kissat ut mer fostervatten, men kanske är det inte så kanske har hålet blivit större, de tankarna är också fruktansvärt jobbiga o tänka och oroa sig för.... :(

 

 

Fan fan fan idag tycker jag livet är skit o så förbannat orättvist, vad har vi gjort för att förtjäna detta?

 

Over and Out!